Vet inte vart jag är påväg, men jag gråter. Jag gråter massor. Fast tyst. Ingen får veta.. Hur jag engentligen känner, hur jag egentligen mår.

Det är så man överlever i denna världen.

Musiken är hög, låten är på replay och tårarna trillar sakta ner för mina kinder, tyst och försiktigt. Men dom finns där.

Vad jag gråter över, kan jag inte berätta.. Det skulle ingen förstå.. Det bara är så.

Jag kan inte säga vad jag känner, för de vet jag inte själv.

Jag är bara tom.